Tankar om känslor och skam

Efter att jag skrivit och publicerat gårdagens inlägg så fick jag panik och tänkte radera vissa delar utav det. Då satt jag redan utan mobil på jobbet och det var försent… Vilka skulle hinna läsa och dömma mig?

Skam. Det var min första känsla över att ha delat med mig av en liten del av mitt förflutna av självskadebeteende. En känsla av att dömas för ett felaktigt beteende, misslyckande och en rädsla för kritik. Just rädslan gick nog hand i hand där med min skam och det kanske var det rädslan som ökade på skammen, rädslan för att inte veta hur ni som läser det ska reagera, något okänt och otryggt. Att uppleva igen sådant som jag varit med om tusen gånger förr: att bli dömd, nedvärderad och förlora människor som varit viktiga för mig.

Jag insåg sedan att även om det som har varit inte hör till något jag pratar om till vardags, så tänker jag inte längre skämmas eller se ner på mig själv. Om någon frågar så ska jag försöka svara utan att tänka dömande tankar om mig själv, jag tänker inte ta åt mig av mina egna eller andras nedvärderande tankar eller uttalande om att vara värdelös, och att jag har ärr på kroppen efter att ha skadat mig själv och otroligt många överdoser i bagaget betyder INTE att jag är sämre än någon annan eller mindre värd, jag är inte mindre intelligent och inte en dålig människa.

Det är dags att sluta skämmas när det inte är berättigat, att acceptera det som har varit och som faktiskt har gjort mig till den jag är och tagit mig dit jag är idag. Mitt självskadebeteende upphörde för ca 2,5 år sedan och visst har jag haft återfall och jag räknar med att det kan hända igen även om målet är att det inte ska göra det. Jag önskar att vägen i mitt liv hade sett annorlunda ut men jag kan inte förändra det som redan har hänt utan bara jobba med hur det är och hur jag vill att framtiden ska bli, och göra mitt bästa för att inte hamna där igen.

Sammanfattningsvis så ska ingen aldrig mer få mig att känna mig som en sämre människa bara för att jag inte alltid mår bra. Jag är inte mina känslor men jag måste acceptera dom, bli vän med dom och hantera dom på ett sätt som inte är skadligt för mig. Känslor måste få finnas, för oavsett om det är behagliga eller obehagliga känslor och ibland svåra att förstå sig på så finns dom där för att tala om något för oss, och gör oss till dom vi är: människor.

Känslor är inte farliga utan ska välkomnas och tas om hand, inte gömmas undan eller ignoreras. Alla vi människor är lika mycket värda och med rätt att finnas till, och ingen ska någonsin få höra att hon känner fel eller för mycket. Det var bland annat min rädsla för svåra känslor och oförmåga att förstå dom som ledde till självskador.

Kom ihåg, dina känslor försöker tala om något viktigt för dig och dom är inte farliga! ❤

image

Annonser

2 thoughts on “Tankar om känslor och skam

  1. Anonym

    ja du Louise jag tror att det är just det att ta steget att kunna säga/skriva om saker som inte bara är rosenrött som gör att man växer och blir starkare

    Svara
  2. Jessica

    Jag blir så glad när jag läser det här, du är mycket klok och har helt rätt!! Du ska vara stolt över dig själv, jag är himla stolt som har dig som vän ❤

    Svara

KOMMENTERA

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s